Allt om att få till första träffen
När är det dags att ses? Vem ska ta det inledande steget? Hur ska inbjudan till ett möte ske? När ni har bekantat er med varandra ett tag över exempelvis telefon eller internet, är det naturliga steget ofta att sedan också också ses i verkligheten. Många gånger är det lite lättare att svara på de här frågorna i de fall vi avser dejting där man redan börjat lära känna varandra. Kanske har man en tid fört en dialog via brev, telefon eller internet. Då blir det där ”steget” ofta inte så jobbigt att ta. Svårare är i de fall man i smyg gått och spanat in en person, lite mer på avstånd och utan dennes vetskap. Plötsligt upplever man det då kanske inte lika lätt att göra den där första inviten. Man vet ju faktiskt inte om intresset är ömsesidigt. Men vad har man hur som helst att förlora? Nog skulle du själv bli glatt överraskad om någon visade sitt intresse för dig? Är det däremot så att man redan anar ett ömsesidigt intresse känns steget med största sannolikhet inte lika stort att ta. Oftast får man en känsla av när det börjar bli dags att ses i verkliga livet. Vem av er ska då göra första inviten? I det första fallet blir det naturliga att den som spanat in den andre kommer att inleda med en invit. Man kan exempelvis föreslå en fika under enkla former. Eller inleda med att ge en komplimang. ”Hej! Jag tycker du verkar vara en trevlig person. Jag skulle gärna vilja träffa dig igen. Vill du ta en fika ihop med mig någon dag?” Ärligt talat, vem skulle bli ledsen över att få en sådan fråga? Oavsett vad svaret blir, personen kan ju trots allt vara upptagen eller helt enkelt ointresserad, kommer han eller hon onekligen att i alla fall bli glad över att ha blivit tillfrågad! I de fall vänskapen och känslornaistället växt fram över en längre tid, faller det sig ofta mer naturligt att lämna ett liknande förslag. Glöm inte: Smicker funkar alltid! Alla blir glada över att få en komplimang. Våga fråga! Du kan bara få ett ”nej”. Och samtidigt har du gjort någon väldigt glad. Ja, om du nu inte får ett ”ja” som svar förstås…
Och, glöm inte, förlorar du en, står dig tusen åter. Minimum.